http://myperfectbaby.wordpress.com/
http://myperfectbaby.wordpress.com/
Här finns vi nu.
Tittut!
Blogg.se
Bloggen samarbetar inte med mig, mäter inte mina bloggbehov.
Den vägrar att lägga upp bilder, lägger texten fel i mina inlägg, med mera med mera.
Flera av mina inlägg har försvunnit.
Det gör att det resulterar i otrolig frustration när jag försöker blogga.
Jag ska försöka hitta ett annat forum och om någon har något förslag så får ni gärna komma med förslag.
På Återseende!
♥♥♥
Moster Anja och Julian spelar kort
Jag älskar dig Julian!
Alla steg du tar ,
stora som små.
♥
Förkylt och kyla
Julian och jag lyckades med den enkla bedriften att gå och bli förkylda
söndagen innan Nyår. Vi har båda två varit krassliga sedan dess...
Jag har inte varit förkyld sedan några år tillbaka och blev helt tagen på sängen av frossa och halsont och en envis ögoninflammation.
Lillen vaknade igår med svullna ögonlock, och två knallröda kinder, så Fred tog bilen in till apoteket och köpte alvedon.
Trots drogerna så vaknade han fyra gånger i natt så sömnen var ganska obefintlig för oss..
Idag klädde vi på oss tre lager kläder och tog en runda till affären och hämtade ut ett paket men mer än så gick det inte att vara ute på grund av att mätaren står på hela 20 minusgrader idag!
Julen i bilder
Det är Julafton på Torsdag!
På dagarna går jag runt klädd i blåställ, och med en målarpensel i högsta högg som går på högvarv för att täcka alla våra väggar i vårt nya huset med vit färg.
När jag målarpausar så inreder jag, jag går runt och pratar högt för mig själv,
-Mmm, ja här skulle nog den där lampan passa, jag älskar att planera min inredning till punkt och pricka!
Tillfredställelsen är total när allt matchar som det ska...:)
Idag har vi varit på loppisrunda och jag fyndade en hel del!
Dels gamla Hemmets Journalen tidningar som jag ska ha på kontoret, i en gammal tidningshållare ,dels en vas och några kristallglas.
Nu ska vi åka och handla lite lussekatter till fikat ikväll. Vi trivs så bra i vårt nya hus! Det är underbart att sova en hel natt utan att vakna av trafiken stup i kvarten!
NJUT HELGEN!
Kattbesök
Idag har vi hälsat på katten som vi har köpt!
Han känns redan som en del av vår familj och som en självklarhet i vårt nya hus , som vi flyttar in i på onsdag redan! Vad vi längtar! ♥
Jag fick nästan tårar i ögonen idag när katten strök sitt pälsklädda lilla vita huvud mot Julians arm och spann högt.
Julian tittade djupt in i kattens ögon och jag tyckte mig kunna se en sorts gemensam förståelse dem emellan, en hemlighet som bara dem delade.
Man kan nog kalla det kärlek vid första ögonkastet.
Vi fikade med lusse katter och pratade om livet i största allmänhet med kattens nuvarande " familj" (uppfödare).
Vilka underbara människor!
Sådana där människor med otroligt stora hjärtan, som det finns så få av.
Vi pratade om hur vår början med Julian var, och om allt vad det innebär med att få ett barn som ger så mycket "mer" än vad man hade räknat med.
När vi lämnade dem idag kändes det otrolig skönt att få ha "pratat av sig lite", jag har nämligen haft väldigt dåligt samvete den senaste tiden för att jag har känt mig otillräcklig för Julian.
Jag tycker inte heller att jag har sett så mycket framsteg i Julians utveckling den senaste tiden, och då känner man sig ännu lite pressad till att träna fram nya resultat.
Mammaviljan är så stark, men ibland tar kraften slut och då är det lätt att anklaga sig själv för både det ena med det andra.
Men nu ska vi iallfall bara ta lite helg , och glömma flytten och träningen ett tag, och bara vara lilla familjen.
Julian och Fred vilar just nu i sovrummet och jag tror jag ska gå och krypa ner en liten stund hos dom.
Hoppas ni njuter er helg!!!
Iallafall
Dygnets tre första timmar spenderades idag med viss motvilja på Falu lasarett.
Det var två trötta föräldrar och en överaktiv unge som släntrade in genom entreèn i morse. Vi hamnade mitt i ett pågående luciatåg, och jag klev lite försynt åt sidan med Julian i famnen, Fred däremot, han plöjde målinriktad rätt igenom det chockade luciatåget. Vi ska till hissarna, vån 2 hörde jag honom mumla. I samma ögonblick så tar någon gammal man sitt efterlängtade foto på det högtidliga luciatåget som han har väntat på att få se, fotot hade blivithelt perfekt och kanske även årets bäst tagna OM INTE en man med galen blick och jobbkläder som det står claes ohlsson på hade splittrat tåget i mitten.
Iallafall
på ögonkliniken fick vi vänta..
och vänta...och vänta..
Jag hade mina aningar sedan liknande situationer uppstått i det förflutna, då hade jag ingen frukt med mig till Julian , men låt oss säga så här. Man lär sig av sina misstag...
Det bådade ju inte gott idag när damen i receptionen sa att hon hoppades att vi tre som kom (inklusive Julian? ) var extrapersonal, som kunde "hoppa in lite" under dagen...
Men jag bara log lugnt , och tänkte ,
- Jag är förberedd på allt , denna gång kommer ni inte åt mig. Beväpnad med både frukt och dricka till Julian i väskan så kände jag mig trygg.
den känslan varade inte allt för länge såklart...
...Blöjorna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
jag glömde att ta med en extrablöja!
Hela väntetiden satt jag och lyfte upp Julians bak i vädret och sniffade..-Luktar det bajs? viskade jag till Fred titt som tätt, med ett schyyysssande som svar, och nyfikna blickar ifrån dem andra i väntrummet, la jag ner bajsprojektet.
Det får vara så isåfall.
I pausen emellan de två olika kollarna, så åt vi lussekatter och drack kaffe i sjukhusets kafeteria,
vi känner igen oss där nu....
Jag kunde inte låta bli att bli gråtnostalgisk när jag tittade upp mot förlossningen och bb avdelningen och
tänkte tillbaka på tiden när Julian var ny...
Då sprang vi fort fort förbi den här kafeterian, med Julian inpackad i filtar i bilbarnstolen, med tusen frågor som surrade i huvudet, och en gnagande oro, vi ville inte möta någons blickar då ,
vi ville inte att någon skulle se att vi hade fått fel bebis...
Att vi inte var som dom andra nya föräldrarna.
Min älskling Julian, om jag hade vetat DÅ, vad jag vet NU, så hade jag stolt gått med huvudet högt
och känt en otrolig tacksamhet över att det var jag som blivit utvald till att få dig!
♥
Iallafall
Allt var bra med Julians ögon!
När vi väl fick komma in så uppträdde min lilla ängel som en...ängel!
Han log och charmade och sa inte ett knyst...
Är han alltid så här snäll? undrade en tant sjuksköterska.
Det är ovanligt att barn med Morbus Down ( sjuksystrarna använder alltid den medicinska termen på downs) har så här bra syn, sa en annan...
Vår bebis är en mirakelbebis sa JAG när vi var på väg hem i bilen...
Och tänka sig! Blöjan höll sig ren hela vägen hem ;)
En miniflyttgubbe som tar lite rast
Sovrutiner
Julians sovrutiner har varit ganska obefintliga sedan Fred började på det nya "jul" skiftet.
Men nu tror jag att Julian har börjat vänja sig vid att det är jag som nattar.
Idag provade vi den nya godnattsagoboken som Julian fick av mormor i present.
Det blev till att läsa om boken tre rundor, men efter saga och lite vaggande i famnen så sov han prick klockan 20.00!
Tack mormor!
GULD!
Jag bara undrar;
Tror ni det finns någon liknade bok för vuxna med sömnsvårigheter?
Alla frågetecken
Frågecken nr 1
Hur ska jag hinna med Julians träning mitt i denna flytt?
Frågetecken nr 2
Hur ska jag döva mitt dåliga samvete för att jag inte hinner träna med Julian just nu?
Frågetcken nr 3
Varför ska alla läkabesök och habiliteringstider alltid vara bokade på samma dag???
Vi har redan fått skjuta upp ett habiliteringsbesök hemma och en årskontroll på bvc denna veckan.
Samma dag som vi flyttar så ska vi på läkarbesök på habiliteringen ; om vi inte tog den tiden DÅ ,
så hotade dem med kunde det dröja länge innan en ny tid fanns, och eftersom vi stod över ettårskollen på bvc
så känner vi att det nog är lägligt att gå på kollen på flyttdagen...
Frågetecken nr 4
Imorgon ska julian till ögonläkaren IGEN! , ska jag någonsin vänja mig vid alla dessa läkarbesök och den oro
som dom frambringar i mitt redan så stressade mammahjärta?
Julian 1 år
Grattis Älskling!
♥
I paketet som var ifrån kusin Emma låg det en bitring och en tvätthandske,
Tack!
Kusin Emma, hoppas det gick bra igår på hopprepstävlingen! ;)
Killen med speglar i ögonen fyller ett år.
Idag var vi och hälsade på en möjligtvis framtida vän åt Julian , en helig birma med djupa blåa ögon precis som vår fina lillkille , som för övrigt fyller ett år på Måndag!
Vi ska fira honom redan imorgon på farmor och farfars altan, och lillkillen ska bära första slipsen.
Vår älskling hur kan det redan vara ett år sedan du slog upp dina blå?
Något vackert som har sagts om vår älsklings ögon sades av min systerdotter på 4 år som så talande beskrev hur det kändes att titta in i Julians ögon;
- Titta!
Det är små speglar i de där blåe!
♥
Jag tror du kan lära Julian respekt , och att "klappa fint".
I Januari kan du vara vår.
♥
♥
♥
Legenden
Legenden om Birmans uppkomst berättades officiellt första gången för major Russel Gordon och följer som sådan:
I Fjärran Östern i det land som kallades Burma finner vi i öster en sjö som ligger i dalen mellan Mont Du Lughbergen.
Khmerfolket byggde under början av 1700-talet flera tempel av dyrkan och trohet till sina gudar. Här fanns templet Lao-Tsun. I templet bodde det en vit katt med gula ögon som kallades Sinh.
Templets överstepräst hette Kittha Mun-Ha. Hans guldskägg hade guden Song-Hio själv flätat. Kittha Mun-Ha hade alltid Sinh vid sin sida när han tillbad den blåögda gyllene gudinnan Tsun-Kyan-Kse.
Landet invaderats av fienden som nådde ända fram till den heliga ringmuren. På natten samlades templets präster (Kitthas) och gick till gudinnan för att be hennes hjälp och beskydd. Översteprästen med namnet Kittha Mun-Ha dödades och när hans ande lämnade honom hoppade den vita katten Sinh med ett språng upp på tronen och upp på sin herres huvud som var nedsjunket mot gudinnan.
De församlade prästerna stod förstummade när kattens vita päls ändrade färg till gudinnans gyllene färg. Kattens gula ögon, som Tsun Kyan-Kses guld, och från reflexen av Mun-Has guldskägg blev blå, oändliga och djupa safirer liknande gudinnans ögon. När Sinh sakta vände huvudet mot Södra Porten förvandlades öronen, benen, svans och ansiktet färg som den fruktbara jorden.
Bara tassarna som vidrörde prästens silverhår behöll sin vita färg. Katten vände sig mot templets ingång där man nu kunde höra soldaterna närma sig. Prästerna som inför denna syn fått tecken från gudinnan, samlade mod och slog tillbaka inkräktarna genom att stänga de stora bronsportarna och begav sig ner i de underjordiska gångarna. På så sätt räddade de templet.
Kitthas konstaterade att alla templets katter hade genomgått samma förvandling som Sinh. Det var guldfärgade reflexer i deras snövita pälsar, deras tassar var vitbehandskade och deras topasögon hade förvandlats till safirer.
Olycka drabbar den som påskyndar slutet för någon av dessa underbara och vördade katter. Denne kommer att lida de grymmaste kval ända till dess själen som han oroat har lugnat sig.
ME
Jag har en stund för mig själv. Så jag passar på att jobba lite. ;)
